beforeitbegins

Jag måste erkänna något fruktansvärt ! För lite mer än 1 år sedan ramlade jag av en häst två gånger på samma lektion ! Under samma 5 minuter till och med. Sen dess har jag vägrat erkänna för mig själv att jag varit hopprädd. Jag började välja enklare hästar som jag visste att jag kunde kontrollera istället för att testa mina gränser som jag alltid annars gör. Men förra veckan valde jag Kronos på markarbete (förstadiet till hoppnings lektionerna) eftersom jag tänkte att det kan vara bra att rida honom någon gång per termin. Så idag när jag hade hoppning fick jag honom också och jag förnekade fortfarande för mig själv att jag inte var hopprädd. I sista övningen skulle vi rida vänstergalopp, runda ett hinder med en vänstersväng för att sedan hoppa ett hinder på säg 65 cm. Efter det skulle vi vända direkt till höger och 24 meter senare hoppa ett kryss på 40 cm och sedan direkt svänga höger (annars hoppade man in/ut över staketet). Jag fick rida om två gånger, eftersom första gången jag red tog inte min häst beslutet själv att hoppa över, utan tog ett extra steg innan hindret som egentligen inte borde fått plats. Andra gången var han inte tillräckligt stark över hindret och slog i bommen. Men sista gången bestämde jag mig för att "Nä nu jävlar ska det gå!" och det gick galant ! När jag tog kontrollen över situationen istället för att lämna honom åt sitt öde så gick det super bra ! Han blev lika lös i ena sidan som den andra, hoppade perfekt över hindret, jag kom i perfekt balans på honom och vi såg inte klumpiga ut ! Jag "kom över" min rädsla för hoppningen ! Det kändes så skönt ! Jag flög på moln ! Jag vet numera att om jag tar över kontrollen, låter hästen sköta fotarbetet och hoppet men ändå finns där som stöd så går allt perfekt! Kronos, fick jag veta senare, är en häst som kräver så otroligt mycket i hoppningen av sin ryttare. Eftersom han är en import från Polen så vet dem inte riktigt vad uppfödarna hade tänkt sig med honom, eftersom ingen vet vem hans mamma eller pappa är utom han själv, men han kan ju inte prata ! Nästa gång ska jag ha med mig en riktigt fet morot till pojken ! Anna